Idag skrev jag ett mail till arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin, via Regeringens registrator. Det står att han läser alla mail, men det återstår att se.
Hej,
jag tycker att det är dags att inskränka strejkrätten och andra fackliga stridsåtgärder. Det är tydligt att svensk arbetsmarknadsmodell inte längre fungerar. Fackförbunden har blivit det som de bildades för att bekämpa; de företräder inte längre sina medlemmar, utan bara sig själva och för att behålla sin makt. Exemplen är många, men salladsbaren i Göteborg kan ju få tala för alla. En ung tjej startar ett företag där hon har bättre villkor än kollektivavtalen medger. Hon frågar till och med de anställda om de vill ha kollektivavtal. Det vill de inte. Vad som hände sedan vet vi ju. Avtalsfrihet tycker jag är en demokratisk rättighet. Fackförbunden kränker demokratin genom sitt arroganta och ansvarslösa uppträdande. Dessutom tycker jag att den partipolitiska kopplingen är irriterande och odemokratisk. Att LO:s ordförande sitter i ett visst partis partistyrelse har väl inte undgått någon. Fackförbunden ska företräda sina medlemmar när de vill bli företrädda och inget annat. Hela grejen med den svenska modellen är att det råder ett balaserat förhållande mellan arbetsmarknadens parter, vilket det ju uppenbarligen inte gör idag. Därför välkomnar jag förslag från arbetsmarknadsministern om att luckra upp strejkrätten och andra fackliga stridsåtgärder och exklusiva rättigheter.
Vad tänke arbetsmarknadsministern göra åt detta?
