IDAHO, Decent-demo och FN-forum

I söndags var det IDAHO-dagen som annordnades av RFSL-Ungdom tillsammans med CUF, LUF, SSU och andra. Varje organisation hade en talare och till oss kom Magnus Andersson! Han talade mycket bra och lyfte fram många viktiga saker. En annan duktig talare var bibliotekschefen Erik Lindfeldt. Det var tyvärr inte så mycket folk, men Jönköpingsposten var där och bevakade. Dessutom var det Allians-dag samma dag och vårdförbundet demonstrerade på torget precis innan oss. Hur som helst var det trevligt och förhoppningsvis blir det av nästa år också.

En annan rolig grej är att min klasskompis Ellens band Decent har givit ut en demo som jag köpte ett exemplar av. Det är verkligen roligt med så kreativa och företagsamma ungdomar, så det hade varit värt att uppmuntra även om deras musik inte varit så bra som den faktiskt är.

Imorgon åker jag till Stockholm med skolan för att delta på FN-forum. Om detta kommer jag senare att skriva en krönika i CUF:s tidning Verto.

Bu för ERK

ERK, Näringslivets Etiska Råd mot Könsdiskriminerande reklam, är ett råd som tar in anmälningar om så kallad könsdiskriminerande reklam, ser över dem och fäller eller friar i enlighet med sina riktlinjer som säger att "reklam ska utformas med vederbörlig känsla av socialt ansvar". Det är smått chockerande att det i ett så kallat fritt och marknadsekonomiskt samhälle ska finnas sådana sällskap som håller på och inräktar på företagens fria vilja. Som liberal tycker jag självklart att de ska få existera men jag tycker ändå att det som de sysslar med är rena rama dumheterna.

Se t.ex. på bilden under. Den har de fällt. Motivering lyder

"Anmälarna anser att annonsen bygger på klassisk sexism, förlegade könsroller samt är nedvärderande och objektifierande för kvinnor."

Bla bla bla. Jag tycker att det istället visar på en rolig kreativitet och en väldigt bra marknadsföring som drar till sig potentiella kunder; män. Varför skulle du företagen inte använda den? Hela vårt samhälle är ju beroende av att företagen går bra.

Gästkrönika: Det är vår plikt att tro på fred

Jag läste en blogg för några månader sedan om en palestinsk student som fastnat i en israelisk check-point. Han placerades i en liten plåtbur och blev sittandes där i flera timmar. Några människorättsorganisationer fick nys om saken och började samlas kring säkerhetsposteringarna. Någon försökte ge studenten vatten. Föreställ er hur varmt det blir i en plåtlåda under den skoningslösa palestinska solen. Ingen vet vad som hände med honom. Kanske blev han frisläppt, kanske inte.

Behandlingen av den palestinske studenten fick inga rubriker, inga reaktioner. När övergreppen blir till vardag och förtrycket och rasismen normaliseras vänder västvärlden bort blicken. Ingen rapporterar längre om brotten mot mänskliga rättigheter, tron på fred och ett liv i samförstånd försvagas med varje israeliskt övergrepp och varje palestinsk raketattack.

Just nu för Palmecentret, med stöd av Sida och Utrikesdepartementet, dialogsamtal mellan Fatah och Hamas. Den unge mannen Faraj Abu-Iseifan arbetar för fullt med att ena de palestinska krafterna för att fredsavtalet ska kunna återupptas. På frågan om man verkligen kan tro på fred i Mellanöstern svarar Faraj:
– Slutar man tro på freden så kränker man människor i flyktinglägren och alla de som lider varje dag.

Det enda rimliga svaret på frågan om Palestinas framtid. Att inte tro på fred är inte ett alternativ. Det kanske är ett alternativ i en relativt trygg medelklass tillvaro i Tel Aviv, men för de människor som lever i förtryck, vapenhot, brist på mediciner och förnödenheter varje dag är dialog, samförstånd och fred det enda alternativet.

Det är nu 60 år sedan staten Israel bildades och 750 000 palestinier drevs på flykt. Man kan minnas en sådan händelse på olika sätt. Det finns svenskar som firar den. Egentligen måste vi ta ställning för de utstötta och prata om de palestinier som levt som flyktingar sedan 1948, fördrivna och oönskade, inte bara av Israel, utan även av hela arabvärlden. Trots att mer än ett halvt sekel har gått sedan de tvingades lämna sitt hemland är längtan tillbaka stark och hoppet om att få återvända lever.

De generationer som idag växer upp i flykting lägren har aldrig upplevt fred, de vet inte vad det innebär att leva utan skräck inför nästa raketattack eller oro inför framtiden. Därför får den cyniska politiska debatten i Västvärlden aldrig ta död på hoppet om fred. Det är vår uppgift att göra allt vi kan för att nästa generation palestinier ska få växa upp i fred och frihet, För att använda Farajs ord – allt annat vore en kränkning.

Erik Spånberg

Skolkonferens och IDAHO-möte

Igår hann jag inte så mycket mer än att gå på möten. Först var det skolkonferens-möte i skolan i vilken jag är ersättare. Skolkonferensen är det organ som har ersatt den lokala styrelsen. SK består av gymnasiechefen samt representanter från personalen och eleverna. Under gårdagens session diskuterades främst hur man ska få eleverna mer att känna sig mer delaktiga i undervisningen och hur man ska förbättra återkopplingen till betygskriterierna. På vår skola har vi använt ett ABC-system för att visa på hur det går för eleverna vid utvecklingssamtalen. A betyder att man rikserar att inte klara kursmålen, d.v.s. få IG, B betyder att man klarar kursmålen och C betyder att man klarar dem med råge. Ungefär. Problemen har varit just att systemet har varit väldigt diffust eftersom ingen riktigt har varit förtrogen med vad de olika bokstäverna riktigt står för. Jag anförde att det vore både tydligare och enklare att använda den vanliga IG, G, VG och MVG-skalan eftersom både elever, lärare och föräldrar är väl förtrogna med den och det ju faktiskt är den som används vid den faktiska betygssättningen. Ledningen och lärarna tyckte dock att man i sådana fall låser sig med ett visst betyg redan innan kursen är slut. Jag köper deras argument men det är av vikt att kriterierna för A, B och C är tydliga och lättförståerliga för både lärare och föräldrar för att undvika missförstånd och främja klarhet.

Under mötet hann vi också med att klubba nya ordningsregler som i allt väsentligt är självklarheter. Vi klubbade också nya poängplaner för programmen. Det verkar som att den nya gymnasiereformen 2011 kommer att förbjuda lokala kurser och program vilket jag tycker är mycket olyckligt; valfrihet i skolan har alltid varit en viktig fråga för mig.

Efter SK-mötet gick jag som CUF:s representant på IDAHO-möte med bl.a. RFSL Ungdom, LUF och Grön Ungdom. Vi ska, tillsammans med några organisationer till, annordna International Day Against Homophobia på Hoppets Torg i Jönköping kl. 12.00 den 17 maj. Bland annat så kommer CUF:s förbundssordförande Magnus Andersson att tala.

Framgång i sexköpslagsdebatten

Nu är CUF:s förbundsstämma 2008 slut. Det är självklart tråkigt men också en lättnad, även om vi har haft det jätteroligt så har det varit lite jobbigt att städa och så.

Under lördagen debatterade vi kapitlen Utbildning, Ekonomi och Demokrati. Några intressanta saker i utbildningsdebatten som diskuterades är att skrota CSN, att avskaffa fribeloppet och elevmajoritet i skolstyrelser. I den ekonomiska debatten diskuterades bl.a. EMU, att skrota LAS och att skrota förtroendemannalagen. I demokratikapitlet diskuterades monarkin, försvaret, hets mot folkgrupp-lagstiftningen samt de nationella helgdagarna.

Efter en jämförelsevis ganska kort debatt om statsskicket beslutades att vi skall behålla monarkin. Efter mitt första inlägg i debatten hade jag 17 sekunder talartid kvar. Då fick jag upp Marie Wickberg, uttalad republikan på ett replikskifte om huruvida monarki är demokratiskt. Niklas Larsson hade innan debatten delat ut vykort med konungafamiljen på till alla ombud. Ett utmärkt initiativ! Efter det tagna beslutet tog stämman också upp kungssången. En tjej från Bohuslän, Linnea Tillander, gick upp i talarstolen för första gången och lade ett av stämmans bästa förslag, nämligen att stryka texten om att vi vill avskaffa de nationella helgdagarna. Stämman valde som väntat att avslå hennes förslag, men vi var en hel del som yrkade bifall.

Under söndagen blev det sålunda dags att, förutom att debattera a-traktorer, ta tag i det som vi inte hade hunnit innan, t.ex. debatten om sexköpslagen. Trots briljanta inlägg från bl.a. Hanna Wagenius och mig själv valde stämman att rösta ned vårt förslag om att avskaffa sexköpslagen. Det finns dock en ljuspunkt; vi tycker numer att det skall tillsättas en oberoende utredning om sexköpslagens konsekvenser. Detta är väl ingen jätteframgång, men i alla fall bättre än ingenting.

På lördagen valde vi också ny förbundsstyrelse. De nyvalda är Rickard Nordin, Karl Malmqvist och Elisabeth Svensson. Rickard och Karl är båda jättekompetenta och särskilt Karl är en tydlig liberal ideolog. Elisabeth känner jag inte såväl, men även hon verkar vara duktig. Det känns som att vi nu har en riktigt bra och vass förbunsstyrelse!

Stämmodag två

Då var så även förbundsstämmans andra dag avklarad. Det var först idag som de riktiga politiska debatterna drog igång. Vi antog imorse ett nytt idépolitiskt program som tydligt definerar vår liberala och frihetliga människosyn. Vi har också debatterat sakpolitik, nämligen vårt sakpolitiska programs kapitel miljö, internationell politik, jämställdhet och människan.

Det har varit bra debatter men som vanligt låg vi ganska snart efter schemamässigt. Vi har ett sådant förfarande att om vi inte blir klara med ett kapitel inom utsatt tid så läggs det åt sidan och tas sedan upp i slutet av stämman i mån av tid. Vi hann tyvärr bara klart miljökapitlet, eftersom vissa debatter tog så lång tid. Bland annat debatterades under kapitlet om jämställdhet huruvida vi ska ha inviduell föräldraförsäkring eller inte. Efter ca två timmar av hårt debatterande kom vi sålunda till beslut. Det fanns tre förslag; det första ville att det ska vara som idag, det andra ville att det ska vara uppdelat hälften var och det tredje ville ge föräldrarna en tredjedel var och låta föräldrarna själva bestämma om den sista tredjedelen. Jag företrädde det första förslaget. Efter synnerligen spännande kontrapropositioner stod det första och det tredje förslagen mot varandra. Ärendet gick till rösträkning och det visade sig för första gången som någon i salen kunde minnas att det blev lika röstetal. Efter en liten debatt om stadgarna kom vi överens om att det är så att den som leder mötet har utslagsröst. Stämmordföranden genomförde dock en ny rösträkning först och det visade sig att det tredje förslaget vann med röstetalen 42-38, något som grämde oss andra något oerhört. Hur som helst var det ett spännande beslut.

Eftersom vi drog över så lång tid på debatten om föräldraförsäkringen hann vi inte ta debatten om sexköpslagens vara eller icke vara. Människokapitlet, som innehåller två av de fyra största debatterna, har endast fått en och en halv timme tid i schemat, medan alla de andra har fått minst två timmar. I praktiken hann vi dock endast behandla det i 20 minuter. Alltså hinner vi endast eventuellt debattera den oerhört ideologiskt viktiga frågan om sexköpslagen på söndag. Jag och ett gäng med missnöjda personer samlades och skrev ihop en protestlista mot den skeva schemaläggningen.

Imorgon ska vi debattera utbildningskapitlet, ekonomikapitlet samt demokratikapitlet, som är skrivet av den kommitté som jag satt med i och valdes till justerare i. Demokratikapitlet behandlar bl.a. frågan om monarki och frågan om de nationella helgdagarna. Det blir spännande debatter.

Jag deltog idag också på ett spel med organisationen Folk och försvar. Det gick ut på att man i en grupp utgjorde ett fiktivt lands regering och skulle föra en politik med omvärlden. Det var mycket roligt och mycket lärorikt och gav en intressant inblick i det svåra utrikespolitiska spelet.

Förbundsstämma och solidaritetståg

Så har då äntligen dagen för CUF:s förbundsstämma kommit. Idag, torsdag har vi haft kommittéarbete, solidaritetståg och stämmoinvigning. Stämman varar tills på söndag eftermiddag. Fram tills dess ska vi främst anta ett nytt sakpolitiskt program med alla våra åsikter, men också anta ett nytt idépolitiskt program och välja ny förbundsstyrelse.

Solidaritetståget gick från Erik Dahlbergsgymnasiet till Rådhusparken mellan klockan tolv och två idag. Vi demonstrerade för vår politik, mot en vänsterpolitik som uppenbarligen inte har fungerat. Endast med liberala och frihetliga förslag kan vi visa riktig solidaritet mot bl.a. tredje världen och utvecklingsländerna. Trots upprepade hot från alla de vänsterextrema grupperingar som finns i Jönköping hände inget drastiskt under själva tåget. Dock har de vandaliserat några bilar och även brytit sig in i stämmolokalen och stulit samt vandaliserad teknis utrustning. Mediebevakningen har varit enorm, bl.a. har DN och expressen skrivit om oss och jag blev intervjuad av Sveriges Radio. JNYTT har lyckats ta den fulaste bilden på mig någonsin, men det bjuder jag på.