När man läser om den demografiska transitionen, befolkningsgeografins olika stadier, ur ett resursperspektiv får man ofta höra att världens två största problem är:
Att det föds för många barn i U-länderna.
Att det konsumeras för mycket i I-länderna.
Det finns två teorier för vad som kommer att hända när jordens befolkning ökar. Den första framställde Thomas Maltus år 1798. Han menade att det finns ett resurstak och att när jordens befolkning har blivit så många att de når taket kan befolkningen av naturliga orsaker inte öka mer; det finns ingen mat o.s.v. Den andra teorin framställdes år 1965 av Ester Boserup. Hon menade att när befolkningen ökar kommer resurserna att öka parallellt p.g.a. av större arbetskraft som kan producera mat, teknisk innovation o.s.v.
Gängse uppfattning är att Boserups teori gäller avskärmade områden som kan importera mer mat o.s.v. medan Malthus teori gäller ur ett globalt perspektiv, för hela klotet. Enligt de två stora problemen ovan kommer inte resurserna att räcka när världens befolkning ökar och lösningen blir då:
Att det måste födas färre barn i U-länderna.
Att I-länderna måste konsumera mindre.
Om man ser till den tekniska utvecklingen det senaste århundradet är det lätt att se en teknisk utveckling av exponentiell takt. Det är t.ex. större skillnad mellan år 1990 och 2000 än mellan år 1930 och 1940. Jag tror att den tekniska utvecklingen kommer att fortsätta öka exponentiellt varför Boserups teori torde fortsätta gälla även globalt. Därför tror jag inte att de ovan ställda problemen egentligen är problem och därmed lösningarna inte lösningar. Att vi i I-länderna drog ned på konsumtionen vore ju endast en temporär lösning, då U-länderna snart själva skulle bli I-länder och börja konsumera i samma takt. Dessutom skapar konsumtionen i I-länderna ekonomisk tillväxt och möjlighet till utveckling i U-länderna. Att minska konsumtionen i I-länderna är dessutom orealistiskt och kan inte göras av en stat som pekar med hela handen. I fall något sådant skall ske måste det ske på individuell nivå, vilket antagligen vore ogörligt.
Jag tror att lösningen är att satsa på forskning och fortsatt teknisk och vetenskaplig utveckling. Om vi fortsätter i samma takt bör varken I-ländernas konsumtion eller U-ländernas befolkningsökning skapa problem utan snarare vara en styrka. Jag ser positivt på framtiden. Man kanske kommer att kunna utvinna energi ur tomma luften eller kolonisera Mars.
Endast fantasin sätter gränser!
