fredag, maj 23, 2008
IDAHO, Decent-demo och FN-forum
torsdag, maj 15, 2008
Bu för ERK
Se t.ex. på bilden under. Den har de fällt. Motivering lyder
tisdag, maj 13, 2008
Gästkrönika: Det är vår plikt att tro på fred
Jag läste en blogg för några månader sedan om en palestinsk student som fastnat i en israelisk check-point. Han placerades i en liten plåtbur och blev sittandes där i flera timmar. Några människorättsorganisationer fick nys om saken och började samlas kring säkerhetsposteringarna. Någon försökte ge studenten vatten. Föreställ er hur varmt det blir i en plåtlåda under den skoningslösa palestinska solen. Ingen vet vad som hände med honom. Kanske blev han frisläppt, kanske inte.
Behandlingen av den palestinske studenten fick inga rubriker, inga reaktioner. När övergreppen blir till vardag och förtrycket och rasismen normaliseras vänder västvärlden bort blicken. Ingen rapporterar längre om brotten mot mänskliga rättigheter, tron på fred och ett liv i samförstånd försvagas med varje israeliskt övergrepp och varje palestinsk raketattack.
Just nu för Palmecentret, med stöd av Sida och Utrikesdepartementet, dialogsamtal mellan Fatah och Hamas. Den unge mannen Faraj Abu-Iseifan arbetar för fullt med att ena de palestinska krafterna för att fredsavtalet ska kunna återupptas. På frågan om man verkligen kan tro på fred i Mellanöstern svarar Faraj:
– Slutar man tro på freden så kränker man människor i flyktinglägren och alla de som lider varje dag.
Det enda rimliga svaret på frågan om Palestinas framtid. Att inte tro på fred är inte ett alternativ. Det kanske är ett alternativ i en relativt trygg medelklass tillvaro i Tel Aviv, men för de människor som lever i förtryck, vapenhot, brist på mediciner och förnödenheter varje dag är dialog, samförstånd och fred det enda alternativet.
Det är nu 60 år sedan staten Israel bildades och 750 000 palestinier drevs på flykt. Man kan minnas en sådan händelse på olika sätt. Det finns svenskar som firar den. Egentligen måste vi ta ställning för de utstötta och prata om de palestinier som levt som flyktingar sedan 1948, fördrivna och oönskade, inte bara av Israel, utan även av hela arabvärlden. Trots att mer än ett halvt sekel har gått sedan de tvingades lämna sitt hemland är längtan tillbaka stark och hoppet om att få återvända lever.
De generationer som idag växer upp i flykting lägren har aldrig upplevt fred, de vet inte vad det innebär att leva utan skräck inför nästa raketattack eller oro inför framtiden. Därför får den cyniska politiska debatten i Västvärlden aldrig ta död på hoppet om fred. Det är vår uppgift att göra allt vi kan för att nästa generation palestinier ska få växa upp i fred och frihet, För att använda Farajs ord – allt annat vore en kränkning.
torsdag, maj 08, 2008
Skolkonferens och IDAHO-möte
måndag, maj 05, 2008
Framgång i sexköpslagsdebatten
lördag, maj 03, 2008
Stämmodag två
Då var så även förbundsstämmans andra dag avklarad. Det var först idag som de riktiga politiska debatterna drog igång. Vi antog imorse ett nytt idépolitiskt program som tydligt definerar vår liberala och frihetliga människosyn. Vi har också debatterat sakpolitik, nämligen vårt sakpolitiska programs kapitel miljö, internationell politik, jämställdhet och människan.
Det har varit bra debatter men som vanligt låg vi ganska snart efter schemamässigt. Vi har ett sådant förfarande att om vi inte blir klara med ett kapitel inom utsatt tid så läggs det åt sidan och tas sedan upp i slutet av stämman i mån av tid. Vi hann tyvärr bara klart miljökapitlet, eftersom vissa debatter tog så lång tid. Bland annat debatterades under kapitlet om jämställdhet huruvida vi ska ha inviduell föräldraförsäkring eller inte. Efter ca två timmar av hårt debatterande kom vi sålunda till beslut. Det fanns tre förslag; det första ville att det ska vara som idag, det andra ville att det ska vara uppdelat hälften var och det tredje ville ge föräldrarna en tredjedel var och låta föräldrarna själva bestämma om den sista tredjedelen. Jag företrädde det första förslaget. Efter synnerligen spännande kontrapropositioner stod det första och det tredje förslagen mot varandra. Ärendet gick till rösträkning och det visade sig för första gången som någon i salen kunde minnas att det blev lika röstetal. Efter en liten debatt om stadgarna kom vi överens om att det är så att den som leder mötet har utslagsröst. Stämmordföranden genomförde dock en ny rösträkning först och det visade sig att det tredje förslaget vann med röstetalen 42-38, något som grämde oss andra något oerhört. Hur som helst var det ett spännande beslut.
Eftersom vi drog över så lång tid på debatten om föräldraförsäkringen hann vi inte ta debatten om sexköpslagens vara eller icke vara. Människokapitlet, som innehåller två av de fyra största debatterna, har endast fått en och en halv timme tid i schemat, medan alla de andra har fått minst två timmar. I praktiken hann vi dock endast behandla det i 20 minuter. Alltså hinner vi endast eventuellt debattera den oerhört ideologiskt viktiga frågan om sexköpslagen på söndag. Jag och ett gäng med missnöjda personer samlades och skrev ihop en protestlista mot den skeva schemaläggningen.
Imorgon ska vi debattera utbildningskapitlet, ekonomikapitlet samt demokratikapitlet, som är skrivet av den kommitté som jag satt med i och valdes till justerare i. Demokratikapitlet behandlar bl.a. frågan om monarki och frågan om de nationella helgdagarna. Det blir spännande debatter.
Jag deltog idag också på ett spel med organisationen Folk och försvar. Det gick ut på att man i en grupp utgjorde ett fiktivt lands regering och skulle föra en politik med omvärlden. Det var mycket roligt och mycket lärorikt och gav en intressant inblick i det svåra utrikespolitiska spelet.