Ett sansat inlägg

Häromdagen såg jag på programmet Debatt på ettan, det handlade om huruvida antisemitismen breder ut sig i den svenska vänsterrörelsen. Det visade sig bli en oerhört inflammerad och konstig diskussion, där förvrängda känsloargument helt tog över debatten. Det här tror jag i stor utsträckning speglar den svenska debatten idag; istället för att diskutera sakfrågan förvandlas debatten till absurda pseudodiskussioner om enskilda debattörer och deras hederlighet. Dessa saker är egentligen fullkomligt irrelevanta och tar fokus från den egentliga frågan. Den egentliga frågan handlar om Israels angrepp på Gaza och Hamas angrepp på Israel. Den handlar om israeliska check points och om Hamas raketer. Om världssamfundets uppenbara ovilja att göra något åt saken. Dessa är saker som måste diskuteras, som är absolut nödvändiga att diskutera. Övergreppen från båda sidor som dagligen sker i regionen måste få ett slut, och för att detta skall ske behövs påtryckningar från såväl världssamfund som EU och USA.

Dessa pseudodiskussioner saboterar inte bara möjligheterna till en fredlig lösning på Israel-Palestinakonflikten; de är också tydliga indikatorer på vilket politiskt klimat som råder i Sverige idag. Att saker och ting kan diskuteras på ett sansat och korrekt sätt är vitalt för varje samhälle som kallar sig demokratiskt. Våldsamma upplopp och slagord som på senare år eskalerat från främst vänsterkanten är tecken på en yttrandefrihet och ett tillåtande samhällsklimat stadda i dekadens. Kommunstyrelsen i Malmös ingrepp på en tennismatch är det senaste i dessa rader av allvarliga angrepp på den svenska demokratin och yttrandefriheten. Att en politisk och offentlig instans gör sådana ingrepp gör det hela på sätt och vis allvarligare och mer skrämmande än Osynliga Partiets angrepp på Centerpartiet under valet 2006.

Vi måste få ett slut på inskränkta debatter och onödiga pseudodiskussioner i det svenska samhället. Vi måste ha ett samhälle där åsikter kan stötas och blötas i ett tillåtande och förnuftigt debattklimat. Vi måste diskutera sakfrågan och inte irrelevanta bisaker. För Israels och Palestinas skull. För den svenska demokratin och yttrandefrihetens skull.