Ett bra initiativ, hittade det precis och har anmält mitt stöd.
Jag uppmanar alla centerpartister att göra det samma.
söndag, juni 22, 2008
onsdag, juni 18, 2008
Sverige har förlorat ikväll - i dubbel bemärkelse
Att Sverige har förlorat sin fotbollsmatch mot Ryssland och nu är ute ur EM gör mig inte så mycket eftersom jag hejar på Italien som ju vann igår och är klara för kvartsfinal.
Att Sverige har förlorat sin frihet smärtar mig däremot. Jag har alltid hyst stort förtroende för den svenska representativa demokratin. Hur Sveriges regering och riksdag då kan fatta ett beslut som 85% av folket, SÄPO, Rikspolisstyrelsen, Advoktanssamfundet och alla politiska ungdomsförbund är emot kan jag inte förstå. Det är dock med än större uppgivenhet och besvikenhet som jag sållar mig till resten av det liberala Sverige och frågar våra liberala riksdagsledamöter: Hur kunde ni?
Annie Johansson har i många år och särskilt efter valet 2006 på många sätt varit en förebild för mig. Hon har varit en person jag har sett upp till och varit stolt över att känna. Att hon nu svikit så fatalt smärtar faktiskt.
Inatt somnar vi ovissa om vad staten vet om oss och jag tror inte att vi därmed kommer att sova tryggare. Godnatt!
Besviken
Idag är jag besviken. Besviken på den svenska demokratin, på den svenska parlamentarismen och på Fredrick och Annie. Det är med motvilja och svårmod som jag tvingas instämma i merparten av kommentarerna till Fredricks senaste inlägg på sin blogg. Jag förstår inte hur man kan låta den egna politiska karriären inom partiet gå före sina väljares förväntningar och, framför allt, sina egna ideal. Jag var med under valet 2006 och kampanjade ivrigt för Annie. Hade jag vetat hur hon skulle komma att agera är jag inte så säker på att jag hade gjort det och jag är heller inte så säker på att jag kommer rösta på henne i nästa val. Att ledare för CUF så som Magnus Andersson och Marie Wickberg nu går ut och stöder Annies och Fredricks agerande är jag också besviken på.
Idag kysser vi vår frihet farväl och tar ytterligare ett steg emot 1984 och Kallocain.
onsdag, juni 11, 2008
FRA
"The man who trades freedom for security does not deserve nor will he ever receive either."
- Benjamin Franklin
Egentligen borde det citatet räcka, men jag vill ändå förklara lite närmare varför jag tycker att lagförslaget om signalspaning är dåligt. Ingen ska kunna veta vad jag läser för mail, vad jag besöker för internetsidor eller vem jag pratar i telefon med om jag inte vill det. Detta trodde jag var en självklarhet i ett land som Sverige och allt annat är en grov kränkning av den personliga integriteten. Precis som Benjamin Franklin så väl anför kan säkerhet aldrig få stå som ett skäl till att göra inskränkningar i friheten. Verkligheter som de i böckerna 1984 och Kallocain må vara dystopiska och ännu avlägsna, men regeringens lagförslag är utan tvekan ett litet steg i den riktningen.
Tydligen är det så att det bara behövs att fyra riksdagsledamöter från Alliansen röstar emot för att lagen ska falla. Jag hoppas och tror att Annie och Fredrick kommer att vara två av dem som man i framtiden kommer att hylla som försvararna av vår demokrati och vår frihet.
Egentligen borde det citatet räcka, men jag vill ändå förklara lite närmare varför jag tycker att lagförslaget om signalspaning är dåligt. Ingen ska kunna veta vad jag läser för mail, vad jag besöker för internetsidor eller vem jag pratar i telefon med om jag inte vill det. Detta trodde jag var en självklarhet i ett land som Sverige och allt annat är en grov kränkning av den personliga integriteten. Precis som Benjamin Franklin så väl anför kan säkerhet aldrig få stå som ett skäl till att göra inskränkningar i friheten. Verkligheter som de i böckerna 1984 och Kallocain må vara dystopiska och ännu avlägsna, men regeringens lagförslag är utan tvekan ett litet steg i den riktningen.
Tydligen är det så att det bara behövs att fyra riksdagsledamöter från Alliansen röstar emot för att lagen ska falla. Jag hoppas och tror att Annie och Fredrick kommer att vara två av dem som man i framtiden kommer att hylla som försvararna av vår demokrati och vår frihet.
Internationella Kommittén
Jag har blivit invald i CUF:s Internationella Kommitté som har ansvar för att leda förbundets internationella arbete och politik samt sköta kontakt med förbundets utländska sammarbetsorgan. Jag har alltid varit intresserad av kulturer och språk och jag ser med spänning på uppdraget.
tisdag, juni 10, 2008
En friare arbetsmarknad
Det finns många problem på den svenska arbetsmarknaden idag. Under tolv år av oavbrutet socialdemokratiskt styre har arbetslösheten stigit, arbetsgivarna har överhopats av regler och föreskrifter och svenskarna har tyngts under världens högsta skatter. Sedan den nya alliansregeringen tillträdde har läget förbättrats marginellt, men främst moderaterna under ledning av statsminister Fredrik Reinfeldt har visat en ovilja att genomdriva viktiga men stundom smärtsamma reformer. Konkreta och substantiella förändringar behövs för att trygga en friare, konkurrenskraftigare arbetsmarknad och en ljusare framtid. Reformer behövs inom en rad områden, men främst handlar det om förändringar av ersättningsnivåer, arbetsmarknadslagar, skatter samt arbetsmarknadens parters skyldigheter och rättigheter.
På 1920-talet då fackföreningsrörelsen kom igång ordentligt var den utan tvekan en behövd och efterfrågad del i svensk arbetsmarknad som behövdes för att hindra att arbetstagare exploaterades av arbetsgivare och för att trygga arbetstagarnas inflytande över sin vardag. Idag är maktförhållandet nästan det motsatta. Fackföreningar utövar en oförsvarbar makt över arbetsgivare och företag. Skräckexemplet är förstås konflikten mellan salladsbaren Wild’n Fresh i Göteborg och Hotell- och Restaurangfacket i början av år 2007 då facket nyttjade åtgärder jämförbara vid maffiametoder för att nå sitt mål att förmå den unga företagerskan att teckna ett kollektivavtal som de anställda inte ville ha; oskyldiga företag sattes i blockad och facket smutskastade den unga tjejen. Ett annat exempel är förstås den så kallade Vaxholmkonflikten där Byggnads år 2004 krävde att ett lettiskt byggföretag skulle skriva på och följa ett svenskt kollektivavtal. När byggföretaget vägrade försattes de i blockad av rödklädda blockadvakter skrikandes ”Go home” till de lettiska arbetarna. I slutet av år 2007 kom en dom från EG-domstolen som fastslog att Byggnads hade agerat fel i frågan. Historierna är säkert bekanta för de flesta av oss. Detta angrepp på ett utländskt företag är inget annat än protektionism och begränsar den fria rörligheten och den fria konkurrensen. Om vi vill ha bästa möjliga produkt till bästa möjliga pris måste den fria rörligheten på arbetsmarknaden garanteras och då kan inte nationella avtal få styra företagen.
Det finns inneboende problem med en fackföreningsrörelse som har lagstiftade rättigheter som jag som liberal inte kan acceptera. Dels handlar det om det skall vara frivilligt att teckna ett avtal, dels handlar det om det privata ägandet. Om jag startar ett företag så måste jag själv få bestämma vem jag vill anställa, vem jag vill avskeda och vilken lön jag vill betala. Om arbetstagarna inte är nöjda med villkoren står det dem självklart fritt att söka sig ett annat arbete, detta kallas fri konkurrens. Lokala avtal kan självklart tecknas för att reglera förhållandena på arbetsplatsen om arbetsgivaren vill, men de skall vara frivilliga.
Strejkrätten är en absurd rätt. Självklart måste en arbetsgivare få avskeda en arbetstagare som inte gör sitt jobb. Därför bör fackföreningarnas lagliga rätt att strejka tas bort. Istället bör fackföreningarna åtnjuta samma fri- och rättigheter som övriga ideella föreningar. Om de vill strejka står det dem fritt, men då riskerar de också att förlora sina jobb. Om arbetstagare går samman och vägrar utföra ett arbete för en viss lönenivå måste självklart arbetsgivaren höja lönerna för att få det arbete han vill ha gjort, gjort. Dessutom är det självklart så att för att företaget skall gå med vinst måste folk köpa dess produkter eller tjänster. Om företaget betalar alltför låga löner till arbetstagarna kommer dessa inte ha råd att göra detta och företaget kommer inte att gå med vinst. Detta kallas marknadsekonomi.
Lika absurd är Lagen om anställningsskydd, LAS. Lagen innebär bland annat att arbetsgivaren måste ha skäl för att säga upp någon, att den uppsagde har rätt till en uppsägningstid med full lön samt att den så kallade ”sist in, först ut”-principen gäller. Principen innebär att vid nedskärningar skall den person som anställdes sist gå först. Precis som med fackföreningarnas rättigheter kan jag som liberal inte acceptera en lag där det privata ägandet undermineras på det vis som LAS gör. Om jag startar ett företag och bereder människor arbetstillfällen måste jag självklart också få avskeda dem på grund av vilka skäl jag vill och i vilken ordning jag vill och ge dem vilken lön jag vill. Dessa saker kan självklart regleras i frivilliga lokala avtal om arbetsgivaren vill, men de bör inte regleras i lag. Dessutom ser vi hur LAS har kommit att bli en mur för arbetssökande. Många arbetsgivare tvekar att anställa människor eftersom de inte kommer att kunna bli av med dem om de skulle behöva det. Detta är ett fenomen som särskilt drabbar unga människor som inte har någon arbetslivserfarenhet. LAS har alltså kommit att bli en lag som utestänger människor från arbetsmarknaden och därmed slår vakt om arbetslösheten. Därför bör LAS avskaffas.
Ett tredje problem är de höga och orättvisa skattesatserna och de höga och orättvisa ersättningsnivåerna i socialförsäkringssystemen. Sverige har under lång tid haft världens högsta skatter vilket innebär att en vanlig arbetstagare får betala ungefär en tredjedel av sin lön i inkomstskatt. En person som tjänar över 27 000 kr får betala ungefär hälften av sin lön i inkomstskatt. Utöver inkomstskatten måste vi betala fastighetsskatt, MOMS, olika typer av punktskatter samt ytterligare skatter. Arbetsgivaren betalar också arbetsgivaravgift för sina anställda. Om fler kommer i arbete kan skatterna sänkas utan att staten för den sakens skull får lägre intäkter och du och jag kan få mer pengar kvar att konsumera för. Inkomstskattesystemet är orättvist eftersom det är ett progressivt skattesystem. Istället borde ett platt skattesystem införas där man betalar samma procentsats oberoende av hur mycket man tjänar. Detta skulle skapa incitament att utbilda sig, tjäna mer pengar och bidra till den gemensamma ekonomin. Även socialförsäkringarna borde reformeras på liknande sätt. Genom att sänka ersättningsnivåerna skapas större incitament för att jobba; det ska alltid löna sig att arbeta. Även socialförsäkringar såsom a-kassa bör vara platta, så att samma krontal betalas ut till alla; en högavlönad människa gör ju precis lika mycket nytta för staten då han är sjuk eller arbetslös som en lågavlönad människa. Människor som inte klarar sig på de platta socialförsäkringarna kan självklart välja privata tilläggsförsäkringar. I ett sådant system skall alla självklart betala in lika mycket.
Alla dessa förslag är tydliga liberala alternativ som främjar en konkurrenskraftig och fri marknad och ett ökat välstånd.
På 1920-talet då fackföreningsrörelsen kom igång ordentligt var den utan tvekan en behövd och efterfrågad del i svensk arbetsmarknad som behövdes för att hindra att arbetstagare exploaterades av arbetsgivare och för att trygga arbetstagarnas inflytande över sin vardag. Idag är maktförhållandet nästan det motsatta. Fackföreningar utövar en oförsvarbar makt över arbetsgivare och företag. Skräckexemplet är förstås konflikten mellan salladsbaren Wild’n Fresh i Göteborg och Hotell- och Restaurangfacket i början av år 2007 då facket nyttjade åtgärder jämförbara vid maffiametoder för att nå sitt mål att förmå den unga företagerskan att teckna ett kollektivavtal som de anställda inte ville ha; oskyldiga företag sattes i blockad och facket smutskastade den unga tjejen. Ett annat exempel är förstås den så kallade Vaxholmkonflikten där Byggnads år 2004 krävde att ett lettiskt byggföretag skulle skriva på och följa ett svenskt kollektivavtal. När byggföretaget vägrade försattes de i blockad av rödklädda blockadvakter skrikandes ”Go home” till de lettiska arbetarna. I slutet av år 2007 kom en dom från EG-domstolen som fastslog att Byggnads hade agerat fel i frågan. Historierna är säkert bekanta för de flesta av oss. Detta angrepp på ett utländskt företag är inget annat än protektionism och begränsar den fria rörligheten och den fria konkurrensen. Om vi vill ha bästa möjliga produkt till bästa möjliga pris måste den fria rörligheten på arbetsmarknaden garanteras och då kan inte nationella avtal få styra företagen.
Det finns inneboende problem med en fackföreningsrörelse som har lagstiftade rättigheter som jag som liberal inte kan acceptera. Dels handlar det om det skall vara frivilligt att teckna ett avtal, dels handlar det om det privata ägandet. Om jag startar ett företag så måste jag själv få bestämma vem jag vill anställa, vem jag vill avskeda och vilken lön jag vill betala. Om arbetstagarna inte är nöjda med villkoren står det dem självklart fritt att söka sig ett annat arbete, detta kallas fri konkurrens. Lokala avtal kan självklart tecknas för att reglera förhållandena på arbetsplatsen om arbetsgivaren vill, men de skall vara frivilliga.
Strejkrätten är en absurd rätt. Självklart måste en arbetsgivare få avskeda en arbetstagare som inte gör sitt jobb. Därför bör fackföreningarnas lagliga rätt att strejka tas bort. Istället bör fackföreningarna åtnjuta samma fri- och rättigheter som övriga ideella föreningar. Om de vill strejka står det dem fritt, men då riskerar de också att förlora sina jobb. Om arbetstagare går samman och vägrar utföra ett arbete för en viss lönenivå måste självklart arbetsgivaren höja lönerna för att få det arbete han vill ha gjort, gjort. Dessutom är det självklart så att för att företaget skall gå med vinst måste folk köpa dess produkter eller tjänster. Om företaget betalar alltför låga löner till arbetstagarna kommer dessa inte ha råd att göra detta och företaget kommer inte att gå med vinst. Detta kallas marknadsekonomi.
Lika absurd är Lagen om anställningsskydd, LAS. Lagen innebär bland annat att arbetsgivaren måste ha skäl för att säga upp någon, att den uppsagde har rätt till en uppsägningstid med full lön samt att den så kallade ”sist in, först ut”-principen gäller. Principen innebär att vid nedskärningar skall den person som anställdes sist gå först. Precis som med fackföreningarnas rättigheter kan jag som liberal inte acceptera en lag där det privata ägandet undermineras på det vis som LAS gör. Om jag startar ett företag och bereder människor arbetstillfällen måste jag självklart också få avskeda dem på grund av vilka skäl jag vill och i vilken ordning jag vill och ge dem vilken lön jag vill. Dessa saker kan självklart regleras i frivilliga lokala avtal om arbetsgivaren vill, men de bör inte regleras i lag. Dessutom ser vi hur LAS har kommit att bli en mur för arbetssökande. Många arbetsgivare tvekar att anställa människor eftersom de inte kommer att kunna bli av med dem om de skulle behöva det. Detta är ett fenomen som särskilt drabbar unga människor som inte har någon arbetslivserfarenhet. LAS har alltså kommit att bli en lag som utestänger människor från arbetsmarknaden och därmed slår vakt om arbetslösheten. Därför bör LAS avskaffas.
Ett tredje problem är de höga och orättvisa skattesatserna och de höga och orättvisa ersättningsnivåerna i socialförsäkringssystemen. Sverige har under lång tid haft världens högsta skatter vilket innebär att en vanlig arbetstagare får betala ungefär en tredjedel av sin lön i inkomstskatt. En person som tjänar över 27 000 kr får betala ungefär hälften av sin lön i inkomstskatt. Utöver inkomstskatten måste vi betala fastighetsskatt, MOMS, olika typer av punktskatter samt ytterligare skatter. Arbetsgivaren betalar också arbetsgivaravgift för sina anställda. Om fler kommer i arbete kan skatterna sänkas utan att staten för den sakens skull får lägre intäkter och du och jag kan få mer pengar kvar att konsumera för. Inkomstskattesystemet är orättvist eftersom det är ett progressivt skattesystem. Istället borde ett platt skattesystem införas där man betalar samma procentsats oberoende av hur mycket man tjänar. Detta skulle skapa incitament att utbilda sig, tjäna mer pengar och bidra till den gemensamma ekonomin. Även socialförsäkringarna borde reformeras på liknande sätt. Genom att sänka ersättningsnivåerna skapas större incitament för att jobba; det ska alltid löna sig att arbeta. Även socialförsäkringar såsom a-kassa bör vara platta, så att samma krontal betalas ut till alla; en högavlönad människa gör ju precis lika mycket nytta för staten då han är sjuk eller arbetslös som en lågavlönad människa. Människor som inte klarar sig på de platta socialförsäkringarna kan självklart välja privata tilläggsförsäkringar. I ett sådant system skall alla självklart betala in lika mycket.
Alla dessa förslag är tydliga liberala alternativ som främjar en konkurrenskraftig och fri marknad och ett ökat välstånd.
fredag, juni 06, 2008
Leve Sverige!
Idag är det Sveriges nationaldag och jag tycker faktiskt att vi har anledning att fira. Främst firar vi den 6 juni till åminne av att Gustav Vasa valdes till kung i Strängnäs år 1523. Detta var början på Sveriges självständighet. Vi firar också införandet av verklig demokrati i Sverige i och med undertecknandet av av 1809 års regeringsform som sedan kom att gälla ända fram till den 6 juni 1974 då den riksdagen utfärdade den nya regeringsformen som beskriver det demokratiska system vi har idag.
Jag är stolt över att vara svensk. Och jag tror att vi behöver visa att vi är stolta över vårt land och inte skämmas, för det är då vi låter samhällets bruna krafter ta över och ta vårt land ifrån oss. Vi har mycket att vara stolta över. Sverige är ett av världens mest demokratiska länder, vi har en glänsande historia av stormaktsvälde, Sverige är en internationell föregånangare i många avseenden och många internationellt stora personer kommer och har kommit från Sverige.
Därför tänker jag idag fira Konungariket Sverige i det vackra sommarvädret.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)